torstai 23. kesäkuuta 2016

Arvostelu Muinaistutkijan numerossa 2/2016

Aikamadot ja Hansaseikkailu -kirjan arvostelu oli Muinaistutkija -lehden numerossa 2/2016. Sain luvan julkaista arvostelun myös tässä blogissa, joten tässä se tulee:

Harri, Joose ja Saima Jokinen
Anteeksi, mistä pääsee lähimmälle madonreiälle?
Esittelyssä lastenkirja AIKAMADOT Hansaseikkailu –
TIDSMASKARNA Hansaäventyret

Mystinen kolmen jäsenen lukupiiri kokoontuu. Vasemmalle puolelleni asettuu Saima: hamahelmimestari ja ikää ylpeät seitsemän. Oikealle hitusen unelias Joose, lähestyy yhtätoista, tietää kaloista melkein kaiken: kämmenselkään on tussilla kiemuroitu Illuminatin logo. Ja minä: 53-vuotias (ehkä parhaat päivänsä nähnyt) jalkapalloon hurahtanut isä ja valan vannonut lukija. Lasten tuntosarvet terästäytyvät, kun koppaan Andreas Koiviston kirjoittaman ja Elina Terävän kuvittaman AIKAMADOT Hansaseikkailu -kirjan syliini...

Ensin pieni askel ajassa taaksepäin, Vantaalle, noin vajaan puolen tunnin kävelymatkan päähän Vantaankosken juna-asemasta idän suuntaan, jossa pellon keskellä on kasvillisuuden valtaama raukea kumpare. Karttoja tutkimalla ja arkeologisten kaivausten työn tuloksena on paikka tarkentunut tontiksi, missä on sijannut varakkaan kauppiaan Jöran Bonden Lillakseksi kutsuttu kotitila. Jöran Bonden tiedetään käyneen kauppaa Räävelissä, nykyisessä Tallinnassa asti. Lillaksella on asuttu ainakin 1400-luvulta 1800-luvun alkuun, jolloin kumpareelta muutettiin uudelle tontille. Talot purettiin, ja luonto peitti tontin jäljet armeliaasti. Vasta 2000-luvulla kumpare herää uudestaan kertomaan tarinaansa arkeologien toimesta. Lukuisien löytöjen joukossa on mm. erään siegburgilaisen kivisavikannun pala: jonkinlainen aika-avain... ja mitä ihmeellistä on madoissa?
Tarvitaan uusi loikkaus ajassa ja paikassa: Ulkoavaruudessa komeetan ulkomuodon ottanut avaruusalus on hetkellisen madonreikähepulista johtuen joutunut törmäyskurssille sinisen kotiplaneettamme kanssa. Pakkolaskun jälkiseurauksena alus koteloituu maan sisälle ja sen miehistö, aikamadot, perustavat tukikohdan sen ympärille. Vähän niin kuin Minecraftissa, toteaa Saima.

Aikamatojen on toistaiseksi kotiuduttava uudelle planeetalle. Onneksi näillä madoilla on kädet, millä rakentaa maanalaista maailmaansa. Matoja on joka lähtöön, mutta heille on yhteistä, että jokaisella on vyötäröllään joidenkin kammoamat 90-lukulaiset vyölaukut, joista löytyy moneen kiperäänkin tilanteeseen sopivaa härpäkettä tyyliin Batman.

Aikamatojen johtaja on roteva, muhkeaviiksinen Robus. Glimma on aikamadoista nuorin, mutta hän on parhaiten sopeutunut: utelias ja tiedonhaluinen. Glimma on oppinut, että he ovat laskeutuneet Suomeen Vantaalle. Ihmiset, joiksi tämän planeetan asukkaita kutsutaan, eivät madot tunnu onneksi kiinnostavan. Oudoin madoista (?) on madonreikägeneraattori, Jabba the Huttia muistuttava orgaaninen pyöreähkö olento, joka elää jätteillä, mutta on menettänyt ruokahalunsa törmäyksen jälkeen. Madonreikägeneraattori on se, joka operoi madonreikää.

Eräänä päivänä tutkimusretkillään Glimma joutuu rastaan sieppaamaksi ja hädissään kakkaa linnun suuhun (tämä oli lasten mielestä erittäin riemukas kohokohta). Rastas sylkee Glimman suustaan ja mato kaivautuu nopeasti maan sisälle, jossa hän törmää outoon kovaan kappaleeseen. Outo kappale on 600 vuotta vanhan Jacoba-kannun pala ja se saa madonreikägeneraattorin ruokahalun palaamaan. Syötyään sirpaleen, kuin viimeisen palan Fazerin sinistä, se virkistyy sillä seurauksella, että madonreikä aukeaa taas hetkeksi. Paikalla olleet Robus ja Glimma hyppäävät madonreikään ja putkahtavat vuoteen 1400 kivisaviastioiden valmistuspaikalle Siegburgiin.

Seikkailu jatkuu aistivoimaisessa keskiajassa. Kaupungit vilisevät, kuin James Bondissa. Ajoneuvot vaihtuvat härkävankkureista veneisiin, aina koggi-aluksiin. Pahikset, kuten kissa ja vitaaliveljekset asettavat kapuloita rattaisiin. Se miten lopulta käy, kannattaa itse lukea.

- Superhyvä, arkeologiseksi kirjaksi... toteaa Joose.
- Se oltermanni oli vähän kuin Bilbo Reppuli, huomauttaa Saima.

Vähän vielä ihmeteltiin, mikseivät Norda ja Lurkki kirjassa seikkailleetkaan. Arvelimme, että ehkä seuraavassa osassa... Palkkioksi lukurupeamasta, ja koska äiti ei ollut kotona, palkitsimme itsemme terveellisellä jäätelöannos-iltapalalla. Kukin saa nimetä oman luomuksensa. Saima ristii omansa Pinkiksi Taivaaksi. Minä kutsuin luomusta Kerman Kivisaveksi ja Joosen annoksesta tuli Koggien Sota.

PS. Netistä lisää tietoa: www.aikamadot.fi.

tiistai 19. huhtikuuta 2016

Taiteilijahaaveita - Konstnärsdrömmar

En ole vielä ehtinyt saada kovinkaan paljon palautetta Aikamadot -kirjasta. Kun olen kiertänyt kouluja kertomassa keskiajasta, olen kuitenkin lopuksi esitellyt myös aikamatoja. Alakoululaisiin tekee usein suuren vaikutuksen, että olen itse kirjoittanut kirjan. Sitä kunnioitetaan selvästi. Lisäksi lapset kehuvat paljon Elinan kuvituksia ja ihmettelevät miten joku osaa noin hyvin piirtää. Pitää kyllä paikkansa, itsekin sitä ihmettelen. Täällä kotona asuu kuitenkin joku, joka pyrkii samaan. Hän on myös ihaillut kuvia ja eilen hän innostui itsekin piirtämään kuvan Aikamadot -seikkailusta.  Ohessa 6-vuotiaan Sagan versio madonreikägeneraattorista, Glimmasta, Robuksesta ja madonreiästä. Näettekö kumpi on originaali?


Ännu har jag inte hunnit få särskilt mycket feedback för Tidsmask -boken. När jag åkt runt i skolor och pratat om medeltid, har jag i slutet av lektionen också presenterat tidsmaskarna. Det gör ofta ett stort intryck på lågstadiebarn att jag själv skrivit en bok. Det beundrar de helt klart. Dessutom brukar barnen hemskt berömma Elinas bilder och undrar hur någon kan rita så bra som hon gör. Det stämmer nog, det undrar jag själv också. Här hemma har vi ändå någon som strävar efter att bli lika bra. Hon har också beundrat bilderna och igår blev hon så ivrig, att hon bestämde sig för att själv rita sin egen version av en bild från Tidsmask-äventyret. Här ser ni 6-åriga Sagas version på maskhålsgeneratorn, Glimma, Robus och maskhålet. Ser ni vilket som är originalet?




torstai 3. maaliskuuta 2016

Kotisivut valmiit

Vihdoin ovat myös aikamatojen kotisivut valmiit! Verkkosivuilta löytyy perustietoja kirjasta ja kirjan tekijöistä, mutta myös paljon mielenkiintoisia kirjaa täydentäviä asioita. Sivuilla voi esimerkiksi käydä tutustumassa Itämeren ympäristön hansakaupunkeihin tai katsoa minkälaisia arkeologisia löytöjä Lillaksen kaivauksilta oikeasti löytyi.

Kuvakaappaus aikamadot-kotisivujen etusivulta.
 
Kirjassa Elinan kuvitukset ovat täynnä yksityiskohtia. Niissä on paljon asioita, joihin ei välttämättä osaa kiinnittää heti huomiota. Verkkosivuilla selviää muutamia asioita, mitä kannattaa erityisesti etsiä kuvista. Siellä kerrotaan esimerkiksi mikä arkeofyytti oikein on ja missä kirjan sivuilla sellaisia esiintyy.

Aikamadot-sivuilta löytyy myös otusgalleria, jonka kautta voi tutustua kirjan päähenkilöihin. Galleria raottaa hiukan myös salaperäisen Lurkin henkilöllisyyttä. Käykäähän itse katsomassa sivuja! Ne löytyvät osoitteesta www.aikamadot.fi

tiistai 1. joulukuuta 2015

Kirja ilmestyy!/Boken kommer ut!


Tänään, ensimmäisen kalenteriluukun avaamisen yhteydessä, pikkutonttu kuiskasi korvaani, että Aikamadot-kirja ilmestyy ensi viikon maanantaina, 7.12.2015. Kirja ehtii siis hyvin mukaan pukinkonttiin. Samalla on valmistumassa myös Aikamadot-verkkosivusto. Sivuilta löytyy muun muassa kirjaa täydentävää tietoa ja hiukan matojen ja muiden kirjan otusten taustoja. Kirjaa voi tiedustella esimerkiksi suoraan kirjoittajalta Andreakselta (andreas.koivisto(ät)wippies.fi, puh. 040 704 2177).

Verkkosivuista ilmoitan vielä erikseen kun ne ovat valmiit.


Idag, lagom till öppnandet av den första julkalendersluckan, viskade en liten tomte i mitt öra att Tidsmaskarna-boken kommer att publiceras nästa måndag, 7.12.2015. Boken hinner med andra ord väl med i julgubbens säck. I samma veva håller också Tidsmaskarna-websidorna på bli färdiga. På dem kan man bland annat läsa om sådant som inte rymdes med i boken och lite om maskarnas och bokens andra varelsers bakgrund. Om någon är intresserad av att köpa boken, kan hen till exempel höra sig för med författaren Andreas (andreas.koivisto(ät)wippies.fi, tel. 040 704 2177).

Om websidorna meddelar jag ännu skilt när de blir färdiga.


Andreas

perjantai 13. marraskuuta 2015

Tidsmaskarna och Hansa-äventyret – äventyrlig faktabok för barn

Ett konstigt rymdskepp krockar med Jorden. Dess besättning består av mycket framstående maskliknande varelser, som kallas tidsmaskar. Tidsmaskarna kan öppna maskhål och resa genom dem i tiden. De råkar ut för äventyr i olika historiska tidsperioder.


I boken Tidsmaskarna och Hansa-äventyret, får läsaren bekanta sig med det medeltida Europa. Där styrde Hansans köpmän och på Östersjön fick man se upp för sjörövare. Med hjälp av saga och äventyr får läsaren bekanta sig med det förflutna.




Även om bokens huvudpersoner är påhittade varelser, bygger boken på arkeologisk och historisk forskning runt 1300- och 1400-talens Östersjötrakt. Boken grundar sig på ett äkta arkeologiskt fynd. Läsaren får följa med fyndets olika skeden, allt från att det tillverkas till att det blir ett arkeologiskt fynd.


Författaren och illustratören är bägge erfarna arkeologer, som har jobbat med fältarbete i många år. Fyndet, skärvan av en Jacoba-kanna från slutet av 1300-talet, som har huvudrollen i boken, har hittats på författaren Andreas Koivistos egna utgrävningar i Vanda. 




Bokens författare Andreas Koivisto har allt sedan början av sin studietid drömt om att skriva en barnbok. Nu när han har tre egna döttrar och mycket arkeologisk erfarenhet, har han med hjälp av Tidsmaskarna äntligen förverkligat denna dröm.

Tidsmaskarna-äventyrets detaljrika och fina bilder är ritade av arkeolog Elina Terävä. Elina är en mycket skicklig illustratör och före hon började studera arkeologi gick hon i konstgymansium. Hennes mamma har gjort sagoillustrationer för barntidningar och Elina har själv också velat följa i sin mammas fotspår på den punkten.

Boken publiceras på både finska och svenska i samma upplaga. Boken är en så kallad vändbok, där språket byts genom att vända på boken. Bokens huvudsakliga målgrupp är barn i åldern 5-12 år. Boken passar också som alternativt läromedel under skolans historietimmar.

Aikamadot ja Hansaseikkailu – lasten seikkailullinen tietokirja

Maahan törmää outo avaruusalus, jonka miehistönä on hyvin edistyksellisiä madonkaltaisia olentoja, joita kutsutaan aikamadoiksi. Aikamadot ovat madonreikien läpi ajassa matkustavia pieniä otuksia, jotka seikkailevat eri historiallisissa aikakausissa.

Aikamadot ja Hansa-seikkailu -kirjassa lukija pääsee tutustumaan keskiaikaiseen Eurooppaan, jota hallitsivat Hansa-kauppiaat ja Itämerellä liikkuvat merirosvot. Kirja tutustuttaa lukijan historiaan ja menneeseen sadun ja seikkailun lomassa.



Vaikka kirjan päähenkilöt ovat kuvitteellisia olentoja, perustuu sen tiedot 1300–1400-lukujen Itämeren ympäristöä koskevien historiallisten ja arkeologisten tutkimustulosten ympärille. Kirjan lähtökohtana on aito kaivauksilta löytynyt arkeologinen esine, jonka elinkaarta seurataan esineen valmistumisajankohdasta aina sen päättymiseen arkeologiseksi löydöksi.

Kirjailija ja kuvittaja ovat molemmat kokeneita arkeologeja, jotka ovat työskennelleet useita vuosia kenttähommissa. Kirjan pääosassa oleva 1300-luvun lopun Jacoba-kannun sirpale on löytynyt kirjailija Andreas Koiviston itsensä johtamilta kaivauksilta Vantaalla.



Kirjan tekijä Andreas Koivisto on opiskeluaikojensa alusta unelmoinut lastenkirjan kirjoittamisesta. Nyt kun hänellä on jo kolme omaa tytärtä ja paljon alan kokemusta, hän on Aikamatojen myötä vihdoin toteuttanut unelmansa.

Aikamato-seikkailun yksityiskohtaiset ja upeat kuvat ovat arkeologi Elina Terävän käsialaa. Elina on taitava piirtäjä ja kävi ennen arkeologian opintoja taidelukiota. Hänen äitinsä on tehnyt satukuvituksia lastenlehtiin ja Elina on myös itse haaveillut lastenkirjojen kuvittamisesta.

Kirja julkaistaan suomeksi ja ruotsiksi samassa painoksessa. Kirja on ns. kääntökirja, jossa kieli vaihtuu kirjan kädessään kääntämällä. Kirjan pääkohderyhmä ovat 5-12-vuotiaat lapset. Kirja soveltuu myös vaihtoehtoiseksi koulujen oppimateriaaliksi historiatunneille. 

perjantai 4. syyskuuta 2015

Östersjö-äventyr på svenska

Nu när boken är nästan tryckfärdig, kan jag avslöja att Tidsmaskarna utkommer även på svenska. Det blir en tvåspråkig vändbok där finskan läses från ena sidan och svenskan på andra. Jag har från början arbetat med boken parallellt på båda språken. För mig är tvåspråkigheten viktig och jag försöker hålla den levande i det mesta jag gör.

Tidsmaskarnas logo är gjord av grafikern Marco Hannula.
Tvåspråkighet passar bra för Tidsmaskarna, för Finland var precis som nu, även på medeltiden tvåspråkigt. I början av medeltiden kom det svenska nybyggare till de finska kusterna där de började bygga byar och blanda sig med den finskspråkiga ursprungsbefolkningen. Svenskarna knöt de finska områdena till den svenska kronan genom att bygga vägar och bilda socknar där alla invånarna måste gå till sockenkyrkan varje söndag för att lyssna på gudstjänst och höra statsmaktens kungörelser. Finland kallades då Sveriges Österland.

I och med svenskarna började de finska områdena också kartläggas och i samband med det antecknades även platsnamn på kartorna. På många ställen kan man se att det ligger finska ortnamn i grunden. Dem har svenska kartläggare försökt anteckna med både bättre och sämre framgång. Ett roligt exempel är Lammträsk. Träsket ligger rätt nära Jöran Bondes hemgård Lillas, som har en central roll i Tidsmask-äventyret. Träsk är på finska ”lampi”. Där har den svenska skrivaren troligen frågat en infödd finsk bybo vad träsket heter och han har helt enkelt svarat ”lampi” och svensken har antecknat det som Lammträsk, alltså Lampiträsk. Senare har träskets namn förfinskats från det svenska namnet till ”Lammaslampi” (lammas är finska och betyder lamm). Egentligen skulle man alltså kunna säga att träsket nuförtiden heter Träskträsket på finska och just så borde det heta på svenska.

På den här kartan över Tavastbys fiskevatten från år 1846 kan man se Lamb Träsket, som den svenska skrivaren fått höra namnet på av en av de tavastländska bönderna som levde i trakten då svenskarna kom dit under medeltiden. Han berättade på begäran för svensken att det är en "lampi", som betyder träsk på finska. Och så fick träsket heta här framöver. Karta Riksarkivet i Helsingfors.

Utöver de officiella språken talar man nuförtiden långt över hundra språk i Finland. Riktigt så många språk kanske man inte hörde här på medeltiden, men redan då kunde en vanlig bybo i Helsinge, dåtida Vanda och Helsingfors, lätt komma i kontakt med ett tiotal språk utan att åka hemskt långt bort från sin hemgård. Tack vare Hansanätverket var nämligen hela Östersjöregionen mångkulturell redan då.

I de finska städerna och i estniska Tallinn, eller Reval som det kallades förut, kunde man säkert lätt höra språk som tyska, svenska, finska, estniska och ryska. Och om man beaktar alla utländska handelsfartyg och deras besättningar, kan man lägga till ytterligare ett stort antal språk som talades runt Östersjön. Och alla kom från olika kulturer med sina egna vanor.

Ett av de viktigaste handelsspråken var tyska och i de svenska städerna rörde sig många tyskspråkiga handelsmän, så även i Österlandet. Även här kan jag berätta ett roligt och konkret exempel på tyskans inverkan på det finska språket. På de arkeologiska utgrävningarna på Jöran Bondes Lillas gård hittades en tuppformad kran som man kunnat sätta in i en vintunna. Från detta föremål kommer finska språkets ord för kran, nämligen ”hana”. Det är ett lån från tyskans ord för tupp, ”Hane”.

I de flesta språken finns det en stor mängd låneord, som lånats till dem via kontakter med andra kulturer. Språken och kulturerna har formats under en mycket lång tid och berikats av varandra. I Finland har till exempel svenskan och finskan gått hand i hand i långt över 500 år. Tack vare svenskarna ser också finska språket ut som det gör idag. Om inte svenskarna bildat en adminstrativ helhet av sitt Österland, skulle det sannolikt finnas två olika finska språk. Det ena skulle härstamma från en västlig dialekt som talades i Egentliga Finland och det andra från en östlig dialekt som talades i de karelska områdena i öst.

Språken är en rikedom. Genom att lära sig andra språk, har människor kunnat kommunicera lättare med varandra och även förstå varandra bättre och därmed kunna undvika konflikter. I Finland där det levt svenskar och finnar sida vid sida, har många säkert lärt sig den andras språk, men det har också behövts tolkar mellan parterna. Det finns det också kvarlevor av i namnskicket i Vanda, där det bredvid Kyrkoby finns en by som heter Tolkby, där socknens tolk bott under medeltiden. I Finland verkar svenskar och finnar ha levt sida vid sida fredligt och även blandats ihop sinsemellan. Finlandssvenskarna har under århundradenas lopp också bildat sig en stark egen finsk identitet och skulle inte mera kunna identifiera sig som svenskar.

Den första utgåvan av Tidsmaskarna kommer alltså parallellt på både finska och svenska i samma bok. Och vem vet, kanske den i något skede i framtiden kommer att översättas till också andra språk som talas i Östersjöregionen. Det är ju inget man kan förutspå, men hoppas kan man alltid.


Andreas Koivisto