perjantai 4. syyskuuta 2015

Östersjö-äventyr på svenska

Nu när boken är nästan tryckfärdig, kan jag avslöja att Tidsmaskarna utkommer även på svenska. Det blir en tvåspråkig vändbok där finskan läses från ena sidan och svenskan på andra. Jag har från början arbetat med boken parallellt på båda språken. För mig är tvåspråkigheten viktig och jag försöker hålla den levande i det mesta jag gör.

Tidsmaskarnas logo är gjord av grafikern Marco Hannula.
Tvåspråkighet passar bra för Tidsmaskarna, för Finland var precis som nu, även på medeltiden tvåspråkigt. I början av medeltiden kom det svenska nybyggare till de finska kusterna där de började bygga byar och blanda sig med den finskspråkiga ursprungsbefolkningen. Svenskarna knöt de finska områdena till den svenska kronan genom att bygga vägar och bilda socknar där alla invånarna måste gå till sockenkyrkan varje söndag för att lyssna på gudstjänst och höra statsmaktens kungörelser. Finland kallades då Sveriges Österland.

I och med svenskarna började de finska områdena också kartläggas och i samband med det antecknades även platsnamn på kartorna. På många ställen kan man se att det ligger finska ortnamn i grunden. Dem har svenska kartläggare försökt anteckna med både bättre och sämre framgång. Ett roligt exempel är Lammträsk. Träsket ligger rätt nära Jöran Bondes hemgård Lillas, som har en central roll i Tidsmask-äventyret. Träsk är på finska ”lampi”. Där har den svenska skrivaren troligen frågat en infödd finsk bybo vad träsket heter och han har helt enkelt svarat ”lampi” och svensken har antecknat det som Lammträsk, alltså Lampiträsk. Senare har träskets namn förfinskats från det svenska namnet till ”Lammaslampi” (lammas är finska och betyder lamm). Egentligen skulle man alltså kunna säga att träsket nuförtiden heter Träskträsket på finska och just så borde det heta på svenska.

På den här kartan över Tavastbys fiskevatten från år 1846 kan man se Lamb Träsket, som den svenska skrivaren fått höra namnet på av en av de tavastländska bönderna som levde i trakten då svenskarna kom dit under medeltiden. Han berättade på begäran för svensken att det är en "lampi", som betyder träsk på finska. Och så fick träsket heta här framöver. Karta Riksarkivet i Helsingfors.

Utöver de officiella språken talar man nuförtiden långt över hundra språk i Finland. Riktigt så många språk kanske man inte hörde här på medeltiden, men redan då kunde en vanlig bybo i Helsinge, dåtida Vanda och Helsingfors, lätt komma i kontakt med ett tiotal språk utan att åka hemskt långt bort från sin hemgård. Tack vare Hansanätverket var nämligen hela Östersjöregionen mångkulturell redan då.

I de finska städerna och i estniska Tallinn, eller Reval som det kallades förut, kunde man säkert lätt höra språk som tyska, svenska, finska, estniska och ryska. Och om man beaktar alla utländska handelsfartyg och deras besättningar, kan man lägga till ytterligare ett stort antal språk som talades runt Östersjön. Och alla kom från olika kulturer med sina egna vanor.

Ett av de viktigaste handelsspråken var tyska och i de svenska städerna rörde sig många tyskspråkiga handelsmän, så även i Österlandet. Även här kan jag berätta ett roligt och konkret exempel på tyskans inverkan på det finska språket. På de arkeologiska utgrävningarna på Jöran Bondes Lillas gård hittades en tuppformad kran som man kunnat sätta in i en vintunna. Från detta föremål kommer finska språkets ord för kran, nämligen ”hana”. Det är ett lån från tyskans ord för tupp, ”Hane”.

I de flesta språken finns det en stor mängd låneord, som lånats till dem via kontakter med andra kulturer. Språken och kulturerna har formats under en mycket lång tid och berikats av varandra. I Finland har till exempel svenskan och finskan gått hand i hand i långt över 500 år. Tack vare svenskarna ser också finska språket ut som det gör idag. Om inte svenskarna bildat en adminstrativ helhet av sitt Österland, skulle det sannolikt finnas två olika finska språk. Det ena skulle härstamma från en västlig dialekt som talades i Egentliga Finland och det andra från en östlig dialekt som talades i de karelska områdena i öst.

Språken är en rikedom. Genom att lära sig andra språk, har människor kunnat kommunicera lättare med varandra och även förstå varandra bättre och därmed kunna undvika konflikter. I Finland där det levt svenskar och finnar sida vid sida, har många säkert lärt sig den andras språk, men det har också behövts tolkar mellan parterna. Det finns det också kvarlevor av i namnskicket i Vanda, där det bredvid Kyrkoby finns en by som heter Tolkby, där socknens tolk bott under medeltiden. I Finland verkar svenskar och finnar ha levt sida vid sida fredligt och även blandats ihop sinsemellan. Finlandssvenskarna har under århundradenas lopp också bildat sig en stark egen finsk identitet och skulle inte mera kunna identifiera sig som svenskar.

Den första utgåvan av Tidsmaskarna kommer alltså parallellt på både finska och svenska i samma bok. Och vem vet, kanske den i något skede i framtiden kommer att översättas till också andra språk som talas i Östersjöregionen. Det är ju inget man kan förutspå, men hoppas kan man alltid.


Andreas Koivisto