Nu när boken är nästan tryckfärdig, kan jag
avslöja att Tidsmaskarna utkommer även på svenska. Det blir en tvåspråkig
vändbok där finskan läses från ena sidan och svenskan på andra. Jag har från
början arbetat med boken parallellt på båda språken. För mig är tvåspråkigheten
viktig och jag försöker hålla den levande i det mesta jag gör.
Tidsmaskarnas logo är gjord av grafikern Marco Hannula. |
Tvåspråkighet passar bra för Tidsmaskarna,
för Finland var precis som nu, även på medeltiden tvåspråkigt. I början av
medeltiden kom det svenska nybyggare till de finska kusterna där de började
bygga byar och blanda sig med den finskspråkiga ursprungsbefolkningen.
Svenskarna knöt de finska områdena till den svenska kronan genom att bygga
vägar och bilda socknar där alla invånarna måste gå till sockenkyrkan varje
söndag för att lyssna på gudstjänst och höra statsmaktens kungörelser. Finland
kallades då Sveriges Österland.
I och med svenskarna började de finska
områdena också kartläggas och i samband med det antecknades även platsnamn på
kartorna. På många ställen kan man se att det ligger finska ortnamn i grunden.
Dem har svenska kartläggare försökt anteckna med både bättre och sämre
framgång. Ett roligt exempel är Lammträsk. Träsket ligger rätt nära Jöran
Bondes hemgård Lillas, som har en central roll i Tidsmask-äventyret. Träsk är
på finska ”lampi”. Där har den svenska skrivaren troligen frågat en infödd
finsk bybo vad träsket heter och han har helt enkelt svarat ”lampi” och
svensken har antecknat det som Lammträsk, alltså Lampiträsk. Senare har träskets
namn förfinskats från det svenska namnet till ”Lammaslampi” (lammas är finska
och betyder lamm). Egentligen skulle man alltså kunna säga att träsket
nuförtiden heter Träskträsket på finska och just så borde det heta på svenska.
Utöver de officiella språken talar man
nuförtiden långt över hundra språk i Finland. Riktigt så många språk kanske man
inte hörde här på medeltiden, men redan då kunde en vanlig bybo i Helsinge,
dåtida Vanda och Helsingfors, lätt komma i kontakt med ett tiotal språk utan
att åka hemskt långt bort från sin hemgård. Tack vare Hansanätverket var
nämligen hela Östersjöregionen mångkulturell redan då.
I de finska städerna och i estniska
Tallinn, eller Reval som det kallades förut, kunde man säkert lätt höra språk
som tyska, svenska, finska, estniska och ryska. Och om man beaktar alla
utländska handelsfartyg och deras besättningar, kan man lägga till ytterligare
ett stort antal språk som talades runt Östersjön. Och alla kom från olika
kulturer med sina egna vanor.
Ett av de viktigaste handelsspråken var
tyska och i de svenska städerna rörde sig många tyskspråkiga handelsmän, så
även i Österlandet. Även här kan jag berätta ett roligt och konkret exempel på
tyskans inverkan på det finska språket. På de arkeologiska utgrävningarna på Jöran
Bondes Lillas gård hittades en tuppformad kran som man kunnat sätta in i en
vintunna. Från detta föremål kommer finska språkets ord för kran, nämligen
”hana”. Det är ett lån från tyskans ord för tupp, ”Hane”.
I de flesta språken finns det en stor mängd
låneord, som lånats till dem via kontakter med andra kulturer. Språken och
kulturerna har formats under en mycket lång tid och berikats av varandra. I
Finland har till exempel svenskan och finskan gått hand i hand i långt över 500
år. Tack vare svenskarna ser också finska språket ut som det gör idag. Om inte
svenskarna bildat en adminstrativ helhet av sitt Österland, skulle det
sannolikt finnas två olika finska språk. Det ena skulle härstamma från en
västlig dialekt som talades i Egentliga Finland och det andra från en östlig
dialekt som talades i de karelska områdena i öst.
Språken är en rikedom. Genom att lära sig
andra språk, har människor kunnat kommunicera lättare med varandra och även
förstå varandra bättre och därmed kunna undvika konflikter. I Finland där det
levt svenskar och finnar sida vid sida, har många säkert lärt sig den andras
språk, men det har också behövts tolkar mellan parterna. Det finns det också
kvarlevor av i namnskicket i Vanda, där det bredvid Kyrkoby finns en by som
heter Tolkby, där socknens tolk bott under medeltiden. I Finland verkar
svenskar och finnar ha levt sida vid sida fredligt och även blandats ihop
sinsemellan. Finlandssvenskarna har under århundradenas lopp också bildat sig
en stark egen finsk identitet och skulle inte mera kunna identifiera sig som
svenskar.
Den första utgåvan av Tidsmaskarna kommer
alltså parallellt på både finska och svenska i samma bok. Och vem vet, kanske
den i något skede i framtiden kommer att översättas till också andra språk som
talas i Östersjöregionen. Det är ju inget man kan förutspå, men hoppas kan man
alltid.
Andreas Koivisto